Längtar ut

Jag har precis kommit hem från jobbet. Jag mår helt pannkaka idag, inte bra alls alltså. :( Nu vill jag bara att Rikard ska komma hem, så jag kan få krypa upp o hans famn och mysa. Egentligen borde jag väl åka o köpa nässpray, för det jag köpte sist va riktigt dåligt. Hjälper inte ett skit, och jag dör nästan på nätterna. Tänk så tragiskt?! :-/ Dagen kändes mäktigt lång idag, men mina snälla chef ringde idag och berätta att hon ordnat annan personal till helgen, så jag är alltså ledig. Man tackar! Det kan verkligen behövas, så kommer jag tillbaka nästa vecka och tar nya friska tag. Hon skulle även leta efter någon som kunde ta lite av mina jobb imorn, väldigt snällt tycker jag faktiskt.

Rikard o jag har problem, det ät litet men med fruktansvärt stor betydelse för oss båda. Det gäller Pimpim. Pimpim har gått från att vara våran lilla solstråle till att bli en riktig liten legist. Han terroriserar allt och alla. I söndags hade han haft sönder och grävt upp mina blommor jag fick i födelsedagspresent från jobbet. Inte hela världen, men tråkigt. I måndags hade han grävt upp blomman på nytt och även haft ner 2 stycken på golvet. I tisdags bajsade han utanför lådan 2ggr, inte trevligt alls. Igår (onsdag) öppnade han en låda och hade rivit ur all kattmynta på golvet som, från början, låg i en kartong. Idag, har han haft sönder 2 blommkrukor och varit riktigt jävlig hela natten. Vi tror vi vet varför han börjat med alla dessa dumheter, han vill ut.
Det märks så tydligt, om någon kommer eller går, det räcker om jag eller Rikard (lr någon annan) närmar sig dörren, eller om man rent av bara reser sig från soffan springer han till dörren, pipier och vill ut... Vi älskar våran katt, vi har gjort allt vi kan d.v.s att han får vara ute på balkongen när han vill (alltid öppen). Och han har så mycket leksaker han kan drömma om, men endå saknas något i min lilla rödtotts liv. :-/ Något jag inte kan ge honom, inte på flera år. Jag vägrar att ha honom ute, lös, här. Gud vet vad som kan hända honom. Och det är inte heller speciellt praktiskt att ha utekatt i lägenhet.
Jag vill att min bebis ska bli lycklig... Visst är han väl det nu, men han saknar endå att få vara ute. Jag/vi som ser honom varje dag märker det så tydligt.
Vi har inte bestämt hut vi ska göra med honom än, jag hoppas iaf att han ska sluta hoppas på utelivet, iaf för ett par år. (hur man nu förklarar det för en katt?)

Pimpim