Början på en ny dag

Imorn åker Rikard till Strängnäs igen. Han kommer inte hem fören på torsdag.
Nu är han iväg på ferre med några kompisar, jag lämnade dom där och kommer säkert också få hämta hem mitt fyllo till sambo. Jag hoppas han har roligt...
Jag själv tänker mest på att han snart ska åka ifrån mig igen. Att den här natten springer ifrån oss som dom andra. Att jag kommer ligga ensam i sängen och under täcket kommer det vara kallt av ensamheten som följer... Jag tycker visst att han kan vara ute med sina kompisar, och att han ska ha precis så roligt som man bara kan ha! Men endå vill en del av mig att han ska vara här, hemma hos mig, bara med mig.
Jag vill att vi ska ligga o kela och mysa en hel dag. Utan att behöva åka iväg någonstans eller liknande shit.
Idag väckte han mig runt 10.30 snåret. Han ville redan då åka till sin mamma o pappa och visa, prata bil. Efter det åkte vi in till stan, jag va tvungen att lämna en tröja. Sen skulle vi tvätta bilen. Efter det åkte vi hem någon timme eller så, och kl. 16.30 skulle vi vara hos hans mamma och pappa igen, för att äta middag. Det är trevligt, verkligen! Men nu är det tredje helgen i rad... Jag skulle bli jätte glad om Rikard och jag kunde laga middag och bara vara ensamma. Han har ju trotts allt varit iväg o jobbat. Och vem vet vad som sker nästa helg.
Någon av oss kanske måste jobba eller liknande, då försvinner dom tidiga stunderna i sängen fort... Och helgen känns inte alls längre som en helg. Utan som en vecka, med en massa måsten.

Visst, igår hade vi hela kvällen tillsammans. Men eftersom jag va trött som en gris, somna direkt efter American pie-filmen, och sov tills imorse va ju inte den kvällen heller direkt mysig.
Men, jag vill inte tvinga fram "mysigheten" heller, den ska liksom bara finnas där. Det är då det blir som bäst...
Men lite tid, en dag, helt ensamma skulle väl ingen människa dö utav?

God natt gott folk!