Jag är inte bättre, inte det minsta faktiskt. Mamma har varit här... Och mormor ringde från sjukan imorse. Men hon sa inget. Mamma berättade för mig ist. Vi grät... Sen petade vi i oss lite frukost. Prata julafton, som ser mer ut att bli till problem än något annat. F*rbannade skit.
Rikard jobbar och kommer väl inte hem fören vid 16.30. Då ska jag vara klar med maten tänkte jag... Ja, iaf på god väg.
Nu ska jag duscha. Och sen vet jag inte...
Jag har inte bråttom, inte någonstans.
Men att livet är orättvist är säkert något vi alla kännt av någon gång. Och det är väl mest bara värdelöst vetande att kladda ner det här...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch ja, det var inga glada nyheter jag fick när jag kom hem från Ullared igår. Hoppas bara att det går att "lösa" med operation eller så. Livet är bra orättvist ibland, jag håller med. Puss o kram
Skicka en kommentar