En satans dag
-----

Dagen började förjävligt... Jag vaknade runt 3 imorse, hade/har nämligen jätte ont i halsen. Och det enda jag fått ner idag är några ynkliga vindruvor, lite vatten och glass.
Jag åkte till mamma efter jobbet eftersom vi hördes av vid halv 10'e imorse o hon undra om vi skulle gå o ta en glass. Självklart, det är ju verkligen glass väder. Efter att ha varit hos mam o pap en stund skulle mamma o jag ge oss iväg. (pappa va iväg o laga min bil)
Mamma skulle låsa, och jag skuttar ner fär trappen med Jacki, lycklig o glad med hela våren i mitt bröst.
Och då hände det som absolut inte fick hända, min fötter försvann. Jag for ner o slog i rumpan något jävulskt och åkte mer än halva stentrappan ner. AJ AJ AJ!!!
Jag vet inte hur många gåner jag sa aj, eller hur fan vi kom in till mamma o pappa igen. Hon lyckades iaf få in mig i hissen o in på sängen. Själv va jag mer eller mindre helt borta, men kunde åtminstone gå själv. Jag vet att det eka i hela huvudet, sådär läskigt som när jag svimma flera ggr på sjukan. Men här försvann jag aldrig riktigt så, inte så jag ramla omkull iaf.
Väl uppe på sängen kunde jag knappt röra mig, det värkte och mamma trodde jag gjort riktigt illa svanskotan. Hon ville självklart ringa efter ambulans eftersom jag abslout inte kunde sitta just då...
Efter ca 1 timme va jag upp på fötterna igen. Hade jävligt ont, men ville endå upp. Efter yttligare 20 minuter va vi påväg mot glassen. Jag kände mig gladare fast jag kunde/kan inte gå speciellt fort måste jag erkänna. Nu kan jag sitta men tyvärr bara på ena rumphalvan, så jag sitter inte så länge. Eftersom det börjar verka i den stackars kraken då. Kan även meddela att jag har jordens mest troligt största blåmärke som täcker ena skinkan.
Det känns verkligen jätte kul.
Får se hur det går imorn när man legat hela natten... :-/
Nu ska jag laga lite mat, Rikard vill ju ha, om jag får i mig något lär ju märkas.