26/7

Äntligen den 26/7 :) Som jag längtat efter den här dagen. Lönen är inne på kontot, bättre än jag väntat mig, vilket känns kanoners. Behövde inte jobba full-dag idag, vilket inte gör så jätte mycket eftersom värmen nästan tagit död på mig. Och då ska vi inte tala om min "må-illa-känsla" jag släpat på hela dagen idag. Jag har ätit frukost och druckit riktigt bra idag, men endå mår jag så fruktansvärt illa!! :-/ Det är inget roligt alls! Nog att jag spydde 1 dag, igår va jag bara lite dålig på dagen, och idag ska jag behöva må dåligt igen. Fast jag har inte kräkts, vilket är en jägarns tur!

Jag har iaf tagit mig tid att åka till Plantagen, och till Blomsterlandet. Jag kunde tyvärr hitta massor av saker. Mest sånt jag behövde dock. Lite blommor, lite krukor, ja sånt som katter brukar lyckas att ha sönder ;P
Tyvärr hade dom lite rea på Plantagen, på "afrikanskt inspererande" tjaffs, så jag kunde ju inte låta bli. Det slank med en liten giraff och en ljuslyckta.
Massor av fina krukor, och gröna växter vart det också. Allting ska tas kort på när det är fix o färdigt. Jag funderar även på att åka in till stan igen, fast lite senare då, och kolla runt på Jysk och Rusta, om jag skulle kunna hitta några roliga prylar att förgylla våran lägenhet med. Det är så kul :)

Jag skulle egentligen följa med Kickan (Rikards mamma) och hans moster på spinning idag. Men jag tror jag skippar det... Inte för att jag är slö, men jag ska iväg o handla massa mat med Rikard i kväll också. Och så ska vi packa in allt sånt o laga mat m.m. Plus den här värmen, nae, det för helt enkelt vänta. Jag kanske tar Pimpim o går spåret.

Annars mår jag bra. Idag mår jag riktigt bra. Jag är riktigt sådär nykär som man kan bli ibland.
Men ibland blir jag fruktansvärt ledsen på mig själv. Jag förstår inte vad jag sysslar med. Jag kan erkänna, men jag känner mig riktigt skamsen, att igår va det på vippen att jag packade mina saker och flyttade.
Igår va måttet rågat, jag hade bestämt att jag inte ville ha en "anti" Carro, Rikard. Han ska bry sig om mig, varför ska vi annars vara tillsammans? Jag hade packat min väska, åkt till min mamma o pappa, för att bo där. Veckan ut. Jag grät, nae, jag tjöt! Jag snora och jag dreggla. Allt i en enda röra. Jag va arg, ledsen, bitter. Förbannad!! Rikard lyckades på något sätt få allting att gå lite längre än vad som först va tänkt... Jag hade mer eller mindre, gjort en plan, en "skrämsel-taktik". Som gick åt hevlete ut i skogen. Helt plötsligt skulle jag välja, om jag ville stanna eller gå. Jag fick panik, jag slängde mig i bilen och åkte raka vägen hem. Inte fort, men lagom. Jag vet inte hur länge vi bråkade, någon/några timmar kanske, men det kändes som en hel evighet.
Jag såg en lättad Rikard, när han förstod att jag inte ville att det skulle ta slut. Jag vart också lättad, men jag sa det inte direkt. Jag sa det nog inte fören när själva bråket började ta slut... Jag ville verkligen få honom att förstå att han inte bara kan skita i mig. Vi kan inte bara "gå om" varandra när vi är hemma. Vi bor här, både två, och jag planerar att vi ska fortsätta med det!!
Hursomhelst, efter mycket bråk, tårar (både hat o kärlek), snälla ord, mindre snälla och förtvivlan hamnade vi i varandras armar.
Jag älskar Rikard. Rikard älskar mig. Men man måste både ge och ta, det är precis det ett förhållande handlar om. Och när vi nu lyckats inse det, båda 2, ja då kommer vi nog bli dom mest lyckligaste i hela världen!! :)

Nu ska jag styra med mina blommor, ta en dusch, och sen dra vidare in till stan.