
Vi föralltid
------
Pimpim är föralltid min. Jag tänker aldrig släppa honom! Det kanske kommer som en överraskning, för dom flesta. Att vi igår satt ut Pipim på annons, och inatt har vi sovit på saken. Rikard ville absolut inte låta honom flytta, så Rikard o pappa ska sätta kattlucka i balkongdörren, göra en liten stege ner från balkongen (vi bor på botten) ner på gräset. Pimpim kommer alltså få vara ute, när vi är hemma och kan se efter honom hela tiden. Han fick vara ute lite förra veckan, och då låg han bara i busken dom stunderna han va ute. Inte att han är rädd eller så, för han kommer ut, helt nyvaken, så fort man lockar på honom.
Hursomhelst ringde det en nästan perfekt familj redan igår. Dom bodde i Motala, och va intresserad av Pimpim. Dom undrade lite om honom, och jag fråga saker som jag självklart ville ha reda på. Dom bodde i hus, men med 50-väg precis utanför. Och då tyckte Rikard att vi lika gärna kunde ha kvar Pimpim, för här ät det längre till den stora vägen. Så, ja. Lätt att övertala som jag är, släppte jag alla mina strama tyglar på att inte ha Pimpim ute. Men nu blir det så. Jag grät mig till sömns igår kväll, och vill absolut inte skiljas från min katt! Jag tror jag älskar honom mer än allting annat. Rikard verkade inte ha några problem först, inte fören första samtalet kom. När vi kom hem från Janne o Kickan, 23.00 ca, började han puss o bära runt Pimpim. Sen kom han till mig o sa precis hur han kände, och hur han ville att vi skulle göra. Jag måste erkänna att det föll en stor sten från mitt hjärta.
Pimpim verkade inte vilja prata med mig på resten av den stund vi va hemma och vakna, han verkligen undvek mig. Något som aldrig hänt förr... Men när natten kom, och jag vakna till för första gången, låg han där på min kudde. Som alltid förr, jag peta in mina fingrar i den lurrviga pälsen, viska att jag älska honom. Började såklart snyfta, och burrade in hela mitt ansikte i honom. Han låg kvar, hans "kurrande" lät som ljuv musik i mina öron. Och jag kunde känna, att han va precis lika ledsen som jag va.
Nu har jag min katt, föralltid. Jag tänker aldrig släppa honom. Inte ens låta den tanken komma på tal!
Pimpim

Pimpim
Tiger
Tiger
Mina pojkar. Föralltid i mitt hjärta!
1 kommentar:
Vad glad jag blir för eran skulle nu hjärtat! Vilket brutalt kort på tiger föresten =) När han äter ost. Ha ha. fast han är jus öt det vet vi ju =) puss
Skicka en kommentar