Idag är jag jätte glad. Vilket mesta dels beror på att familjen Larsson/Alexis ska utökas.
När jag ringde till mamma trodde hon självklart att hon skulle bli mormor, inte så konstigt eftersom det va precis det jag sa. Men inte riktigt så jag menade ändå, hon trodde självklart jag va med bebis. Vilket jag iofs är, men jag är med kaninbebis!
Så fel allt kan bli va... Mamma vart lite väl glad, och jag va tvungen att säga att det inte riktigt va så jag menade. Och så bad jag om ursäkt säkert 100ggr för att jag kände mig så dum.
Det hade väl varit riktigt lyckat, nu när hon är så glad för att hon ska bli farmor. Men, hon kan hålla sig till den lyckan ett tag tycker jag... Här för hon nöja sig med en långörad bebis.

Rikard åkte kl.05.00 imorse. Fasen så surt... Jag saknar honom redan. Och efter helgens bravader är det jag som känner mig som en hemsk människa! Att allt kan ändras så fort va..
Lilla bubben, kom hem!!

Nu sitter jag mest o väntar på att mamma ska komma. Då ska jag bara hoppa i lite annan form av kläder så ska vi ge oss iväg. Jag vill ha en liten kanin. Färg vet jag inte, men jag har hittat en liten japansktecknad blå/vit (ras?) med stamtavla... men jag vet inte än. Jag vill ju att den ska vara så liten som möjligt, en riktig unge alltså. Men självklart inte yngre än att den får flytta ifrån mamman. Nåja, jag får se. Jag hittar nog något.
Tyvärr kommer jag väl inte få en sån kanin som Lille skutt igen, för han va verkligen den bästa och snällaste kanin jag träffat! Och uppfostrad va han, ja jisses!

Nahe, mamma kom nu! Kom nu då mamma!