Inget är bättre

Att jag sitter här och spiller tid får mig nästan att må dåligt. Men som alla andra med beroende, är skrivande ett av mina. Jag måste skriva. Skriva för skrivas skull, eller bara för att få ut alla tankar, utan att behöva svara på frågor, och ingen behöver heller se dom tårar som faller nerför min kind så fort mina tankar är hos mormor.
I bilen, på motorvägen, på väg hem från Linköping kom en låt som alltid varit helt fantastisk i mina öron. En låt som jag aldrig att trott att jag skulle lyssna på, på ett sådan sätt som jag gjorde idag. Det är nog både min och mammas favorit låt, vi sjunger alltid med till den, och det skruvas alltid upp till högsta möjliga volym.
När jag lyssnade på den tänkte jag på mormor, hon är inte bort från oss, jag vet. Men jag får endå en klump i halsen och tycker att det va det finaste jag hört, samtidigt som jag sjunger med rinner tårar från min kind. Jag torkar bort dom, men dom kommer lika fort igen. Dom rinner ner och göra små blöta avtryck på min arbetströja.

Låten är Puff Daddy feat Faith Evans - I'll be missing you

Den här dagen har varit helt åt skogen. Det har gått bra att jobba, fysiskt, men inte psykiskt. Jag är hos mormor hela tiden, och väntar bara på att få åka till henne.

Snart ska jag dit, men innan behöver kaninburen städas, dammsugaren behöver också göra sitt, och jag måste duscha.