Ingen Rikard

Klockan är 20.00. Jag är nyligen hemkommen från personalmötet. Ja vad gör man egentligen mellan 16.30 och 19.40? Vi snackar, inte mycket allvar, men lagom mycket endå. Mycket skratt och tokigheter, skoja med folket man inte annars träffar så jätte ofta. Bestämma lite små saker till festen på lördag, vi börjar även planera så smått till julfesten som också kommer.
Antingen blir det kryssning eller liknande. Eller så åker vi iväg till någon annan stad och roar oss. Vi vet inte riktigt än...

Jag längtar efter Rikard. Att jag sitter här är egentligen bara för att fördriva tiden tills han kommer hem. Här har jag något att göra, framför tv'n tittat jag bara på klockan hela tiden och den tycks inte röra sig alls.
Jag behöver inte ha honom här för att pussa på honom, eller säga att jag älskar honom. Jag vill bara ha hans närhet, det duger om jag bara får peta lite på honom. Retas lite, då känner jag mig hel igen. Den här dagen har varit hopplös. Jag har tänkt på honom hela dagen.
Jag är inte nykär, men det är heller inget konstigt eller ovanligt som hänt. Jag vakna bara med den här känslan imorse, och den vägrar att lämna mig.
Jag undrar vart han är, eller jag vet vart han är. Men endå undrar jag hela tiden... Varför? Han är ju hos sin mamma och pappa, men det tar för lång tid. Jag vill att han kommer hem till mig nu. Har han inte längtat efter mig lika mycket?
När han kommer vet jag att det kommer säga klick så hänger jag i hans armar, sitter i hans famn i soffan eller ligger hos honom i fåthöljen, och bara myser.
Jag spinner som en katt, och trivs som fisken i vattnet.

Mina chefer tog idag upp det här med personalansvarig, eller vad man ska kalla det. Alla fick säga vem dom tyckte och tänkte... Ingen sa mig. Eller det va bara jag och någon till som sa vad dom tyckte. Alla andra satt bara tysta. Jag hade inte räknat med att någon skulle säga mitt namn, jag har trotts allt bara jobbat inom detta yrke i 7 månader. (8'a kanske)
Jag sa iaf vad jag tyckte. Att det skulle vara någon som kan allt, dagligstädning, maskin, fönsterputs, golvvård m.m. Jag såg riktigt hur glöden i Ko'las ögon försvann. Hon förstod att jag inte är redo än, det såg jag.
Men jag klarar bara inte av att säga det sådär. Men nu fick jag ur mig vad jag tyckte... Och jag hoppas hon förstår, det tror jag hon gör också. Om det inte va så mycket annat som stod på spel skulle jag kunna göra försök. Jag skulle vara villig till det. Men nu, med allt som väntar och allt man planerar för så har jag ingen lust. Jag måste kunna varva ner, ta det lugnt när jag kommer hem, lämna allt utanför dörren när jag kliver in i min skyddade värld.
Jag vill inte behöva fundera mer... Och jag tror verkligen hon förstod. Men jag trodde verkligen inte att jag skulle få ett sådant uttryck från henne, hon sa inget. Men jag såg...

Hade riktigt roligt med Emma idag. :) Hon är tokig! Men så rolig...
Jag skulle hälsa till Erica att dom varit jätte nöjda på OttoBock. Och att dom trodde att Emma och Erica va syskon eller släkt. Haha, kul!!

Lyssnar på Byx feat Amra - Why do we always fight.
Jag lyssnar ofta på den... Inte bara för att den är så fin, både melodi och text, utan för att jag blir lugn av den. Jag tycker om den, jag förstår den. (självklart förstår jag engelska) Det jag menar är att jag förstår dom, jag förstår allt.

Nu är tiden kommen. Jag orkar inte skriva med. Hjärnan jobbar på högvarv, fast jag egentligen inte orkar tänka alls.

Skriv gärna vad ni tycker om låten, om ni nu lyssnar på den. Eller kanske redan har den...