En deprimerad fam: Larsson/Alexis

Vi blir inga husägare. Inte den här gången iaf. Men, vem blir egentligen husägare till första huset man någonsin tittat då? Många kanske, men inte vi. Så nu blir det inga kaniner heller, men vi har absolut inte lagt husplanerna på hyllan helt. När det kommer ett hus som skulle kunna passa oss är vi självklart med i leken igen.
Varför vi inte fick huset? Det steg för mycket i pris. Visst skulle vi ha råd med huset, men så måste man ha i tanken att räntan kan stiga med 3%, har man råd att bo kvar då? Och visst vill man faktiskt kunna leva lite också, och inte bara kunna sitta och betala på huset man köpt.
Vi är lite besvikna, båda 2 i grund o botten, men samtidigt försöker vi hålla humöret uppe på varandra som alltid! Vi är ju trotts allt ett team!!
Vi har många år framför oss att hitta ett hus på... Vi kommer säkert hinna med endel perfekta villor och några ruckel på vägen. Men till sist finner vi vad vi söker. Det gör ju alla!!

Idag blir det annars en lugn dag, jag har sovit några timmar. Rikard kommer säkert hem o tror att hela lägenheten ska vara skinande ren, men jag orkade bara inte!!
Lasagne (?) blir det till mat idag, lätt och smidigt. Och jag slipper göra någon större ansträgning.

Imorn är det personalmöte, men inte att vi ska få skäll eller så, bara lite små saker som behövs gå igenom. aldrig fel.
Jag ska vara där lite tidigare, för jag ska få mer jobb. Emelie, som Erica vikarierade åt har slutat. Hon drar tydligen till Norge med en tjejkompis och provar lyckan ist.
Va kul, roligt! Man ska testa när man är ung.

Själv kommer jag nog inte lämna vårat kära Sverige, förutom när det gäller semestrar. Tror inte att jag skulle klara av att flytta ifrån allt och alla, bara sådär.
Jag är alldeles för larvig...


Just nu verkar allt gå åt pipan. Men varför blir jag förvånad? Jag tar nya tag ist!